Sälkutar i Östersjön – och vad det betyder för Ljungan

Sälkutar (sälungar) i Östersjön har en hög dödlighet redan från början. En betydande andel överlever inte sitt första levnadsår. Det är i grunden naturligt, men situationen har förändrats. Mildare vintrar har lett till mindre havsis, vilket särskilt drabbar arter som är beroende av is för att föda sina ungar. När kutar i större utsträckning föds på land istället för på is försämras deras skydd mot väder, störningar och rovdjur.

Samtidigt påverkas sälarna av andra faktorer. Tillgången på fisk har förändrats i Östersjön, och miljögifter finns fortfarande kvar i ekosystemet. Det innebär att både vuxna sälar och deras ungar kan få sämre förutsättningar att klara sig.

Antalet sälar i Östersjön är idag betydligt större än på 1970-talet, då beståndet var nära att kollapsa. Sedan dess har gråsälen återhämtat sig kraftigt. Samtidigt finns tecken på att ökningen har bromsat in, och att förutsättningarna för sälkutar har försämrats i takt med ett varmare klimat och minskad havsis.

Men bilden är inte entydig.

Längs kusten ser vi samtidigt att sälar i många fall blir vanligare – inte minst i närheten av älvmynningar. Det gäller även området kring Ljungan. Förklaringen är enkel: sälar söker sig dit maten finns.

Älvmynningar fungerar som koncentrationspunkter för fisk. Smolt som vandrar ut mot havet passerar här. Uppvandrande fisk samlas i väntan på rätt förhållanden. I reglerade vattendrag kan fisk dessutom bli fördröjd eller påverkad av kraftverk och varierande flöden. Det gör den till ett lättare byte.

Det händer också att säl går upp en bit i själva Ljungan för att jaga fisk. Det är inget vanligt fenomen varje dag, men det förekommer och visar tydligt hur starkt de dras till områden där fisken koncentreras.

Resultatet blir att sälar, inklusive unga individer, lär sig att dessa områden erbjuder goda födomöjligheter. Ljungan blir därmed inte bara ett viktigt vatten för fisk – utan också ett attraktivt område för säl.

Detta skapar en tydlig paradox. På en övergripande nivå dör många sälkutar i Östersjön till följd av förändrade livsvillkor. Lokalt, vid våra älvar och längs kusten, kan vi samtidigt uppleva att sälarna blir fler.

Det är inte motsägelsefullt. Det är ett tecken på att ekosystemet förändras.

De sälar som överlever söker sig till de platser där förutsättningarna fortfarande är goda. Och i dagens Östersjö är älvmynningar som Ljungan just sådana platser.

Faktaruta – gråsäl

Gråsälen (Halichoerus grypus) är den vanligaste sälarten i Östersjön och längs Norrlandskusten. Den förekommer i hela Bottenhavet och ses ofta nära kusten och vid älvmynningar. Arten har återhämtat sig kraftigt sedan 1970-talet, men påverkas idag av förändrade livsvillkor i havet.