Riv Viforsens och Matfors kraftverk — låt Ljungan bli en levande älv igen

Debatten om vattenkraftens miljöpåverkan är aktuell just nu.

Ljungan är redan hårt påverkad.

En promille el – en förstörd älv. Riv Viforsen och Matfors.

Viforsens och Matfors kraftverk producerar tillsammans cirka 0,1 procent av Sveriges el. En promille.

Samtidigt blockerar de vandringen för lax, havsöring och ål i Ljungans nedre delar och bidrar till en kraftigt påverkad älv.

Vattenkraften är viktig – men inte varje enskild anläggning. Just dessa två spelar en mycket liten roll i elsystemet. Den elen kan ersättas.

Frågan är därför en fråga om proportioner.

Är det rimligt att offra en älv för en promille elproduktion?

Ljungan är i dag en av landets mest reglerade älvar. I dess nedre delar har vattenkraften steg för steg förvandlat en levande ström till en kedja av dammar. Två av dessa – Viforsens och Matfors kraftverk – bör avvecklas och rivas.

Skälet är enkelt: deras betydelse för Sveriges elförsörjning är mycket liten, medan den ekologiska vinsten av en rivning vore stor.

Tillsammans producerar Viforsen och Matfors cirka 172 gigawattimmar el per år. Sveriges totala elproduktion uppgår till omkring 170 terawattimmar (170 000 gigawattimmar) per år. Det innebär att dessa två kraftverk står för cirka 0,1 procent av landets elproduktion – en promille.

Med andra ord: en rivning skulle inte märkas i det svenska elsystemet.

Vattenkraften spelar en viktig roll i det svenska elsystemet, inte minst som reglerkraft. Men just dessa två anläggningar har en mycket begränsad betydelse i det sammanhanget.

Inte heller inom vattenkraften är deras bidrag betydande. Sveriges vattenkraft producerar runt 65 terawattimmar (65 000 gigawattimmar) per år, vilket innebär att Viforsen och Matfors tillsammans svarar för knappt 0,3 procent. Den el som försvinner kan ersättas genom effektiviseringar, vindkraft till havs eller justeringar i befintlig produktion.

Kraftverken orsakar oproportionerligt stor ekologisk skada i dag.

Viforsen och Matfors kraftverk utgör två definitiva vandringshinder i Ljungans nedre delar. De fragmenterar älven, förändrar flödena och omöjliggör fri vandring för lax, havsöring, ål och andra arter. Resultatet är en biologiskt kraftigt påverkad älv – trots att Ljungan har mycket stor naturlig potential.

Genom att riva dessa två kraftverk skulle långa sammanhängande strömsträckor kunna återskapas. Det skulle stärka förutsättningarna för lax- och havsöringsbestånd och ge bättre möjligheter för andra arter att återhämta sig. Det skulle också skapa bättre förutsättningar för att bygga en effektiv fiskvandringsväg vid Skallböle kraftverk, i stället för flera dyra och ofta ineffektiva lösningar längre nedströms. En sådan helhetslösning är både biologiskt och samhällsekonomiskt rimlig.

Frågan handlar ytterst om proportioner.

Är det rimligt att bevara två kraftverk som tillsammans står för en promille av landets elproduktion, när priset är en älv som förlorat sin naturliga funktion?

Ljungan kan bli en levande älv igen.

Förlusten i elproduktion är marginell.

Vinsten för naturen, fiskbestånden och framtida generationer är betydande.

Det är dags att riva Viforsens och Matfors kraftverk och återställa sträckan till en levande älv.

Det är ett beslut som ger långsiktigt och bestående värde för Ljungan. Vårt samhälle har råd att ta ett sådant beslut och genomföra det. Det gäller bara att våga göra det – låta naturen vinna och ta tillbaka århundraden av påverkan på vår vackra älv.

Om bilderna

Jag visar medvetet positiva bilder. Problemen är kända. Det är potentialen som behöver synas.